Jag och min bil

Vännen Maria ringer och jag kan inte svara. Ringer upp henne och ursäktar mig med orden "vi höll på att putta ut min bil som hade fastnat på Karins uppfart". Hon suckar och påminner mig om att min kära bil fastnat rätt så många gånger denna vinter. För att inte tala om alla bensinstopp jag fått och fortfarande har reservdunken liggandes på tomten....

Ok en historia så som inte har med att fastna eller få soppatorsk att göra. Har nu kommit över detta tillräckligt för att skriva om det.

Bilskatten hade jag glömt att betala. Lagt räkningen åt sidan (antagligen hade jag inte pengar) och glömt bort den, fått en påminnelse och en till. Tänkte verkligen betala den! Jag och bilen är på väg hemåt från jobbet. I filen brevid min åker en polisbil en bit bakom mig. Det gör mig alltid lite spänd av någon anledning och jag svänger av till vårt område 2 avfarter för tidigt för att slippa den bakom mig. Polisbilen följer efter, blinkar med lamporna för att få mig att stanna. Hjärtat åker upp i halsgropen och jag hinner tänka tanken "bilskatten, helvete".

Mycket riktigt - polisdamen kommer fram och säger att de gjort en rutinkontroll av min bil och att skatten inte är betald. Eftersom jag skäms ordentligt så svarar jag förvånat "är den inte?". Hon frågar om det inte är jag som äger bilen. Jag svamlar lite om att sambon sköter ju det där med bilar och han har nog glömt detta (näsan växte faktiskt inte alls).

Hon beklagar men säger att de tyvärr måste skruva av mina registreringplåtar som jag får hämta ut hos polisen när jag kan visa upp ett kvitto med betalningen. Ungefär här börjar jag att gråta. Sitter i bilen och tårarna rinner, 2 poliser står och skruvar av mina plåtar, polisbilens lampor fortsätter blinka och till råga på allt ser jag att folk kommer ur sina hus och kollar nyfiket på vad som händer. Då är jag lite glad över att vi inte är på vår gata utan typ 8 gator bort.

Tillägg: det här var alltså i våras....så ni behöver inte oroa er att jag kör omkring olagligt