
Idag är en dålig dag i familjen. Igår försvann vår Alice hemifrån. Hon är en innekatt och kan antagligen inte hitta hem igen. Katter har tyvärr inte det lokalsinne som folk tror. Dessvärre är inte katter heller uppskattade av alla och inte sedda som så dyrbara som t.ex hundar vilka oftare tas omhand av polisen.
Jag vet att du inte kan läsa Alice - men ber dig komma hem igen! Barnen gråter och de andra djuren vankar mest runt och letar efter dig.
Tillägg kl 14.30 Alice är hemma igen. Hungrig, rädd men välbehållen. Skönt!
5 kommentarer:
gråter igen fast lycklig jävlar vad man fäster sig vid de små liven... fast det visste jag ju igentligen, men ändå... Alice är lite dämpad men hon blir nog snart sitt bussiga possitiva självsäkra jag igen
syster
Men vafan, Måns är ju hemma bland gladklappande barn och bunkar med Whiskas. Nu mår det lilla kräket bra och allt är väl. Betänk den misse som jag, för snart fyra år sedan, räddade ur händerna på kråkor och måsar. Frkn Kavat lever loppan på min åldriga mors bekostnad och bär en obändlig vilja till upptåg och överfall av intet ont anande strumpfötter och löst hängande snoddar. Morsan svär, men likt förbenat delar de, sina väl utprovade delar, av sängen varje natt. Ve den som rubbar deras vanor.
Kattafan kommer att må tippentoppen om en dag eller två och det är inte uteslutet med nya äventyr då det senaste utmynnade i kartlagd flyktväg.
Jäätekul och lika skönt att min favorit bland era katter har kommit åter, Malin.
P
undrar vad hon hittat på när hon varit på äventyr... blir det småmissar tro?
Åhh vad skönt att hon kom hem så snabbt!!!
Helena
Kramar till Alice och er som behövde vara oroliga. Hoppas att hon tar sig!
Skicka en kommentar