tisdag 11 september 2007

The B is back

Tagit lite paus från bloggandet. Har prioriterat familjen framför jobbet och datorn. Visserligen har jobbet blivit lidande av allt umgåsande med familjen, men hellre det än tvärtom. Eftersom jag gillar mitt jobb och gillar att jobba så är det som att välja mellan pest och kolera, eller snarare mellan kanelbullar och wienerbröd.

Som kvinna är man nog alltid utrustad med ett dåligt samvete. Vi tog hela familjen och åkte till min mormor i söndags för att äta lite lunch och få hem ett par fåtöljer hon ville bli av med. Redan innan vi kommit dit sa jag till J att jag hade dåligt samvete för att vi inte hälsar på tillräckligt ofta. Han undrade hur jag kunde ha det när vi de facto var på väg just till henne? Jo som kvinna, dotter och dotterdotter så kan man. För att inte tal om en mammas dåliga samvete. Jag kan faktiskt hitta på vadsomhelst att ha dåligt samvete över. Att barnen inte får hemgjot potatismos, att jag glömmer frukten, att jag inte kan komma på föräldrarfikat, att de inte har finare kläder, att jag inte hinner gosa med dem tillräckligt, att jag inte lyssnar på allt de säger, att jag skäller på dem, att en av dem inte har en bilkudde i bilen osv osv.

Så ikväll ska jag göra plommonpaj - som säkert ingen tycker om och sedan läsa saga som ingen är intresserad av eftersom de vill titta på Nicelodeon på Tv istället. Men på så sätt så får i alla fall jag lite mindre dåligt samvete!

4 kommentarer:

Monas Universum sa...

Hörru du bruden. En gång sa ett yrkesproffs till mig, (med anledning av att jag hade ständigt dåligt samvete för att jag inte var nån "plocka-kottar-i-skogen-mamma")att ett barn känner alltid om man gör saker, bara för att. Bara för ATT man måste. Hon menade på att om jag var en sån som hellre gick på bio med min dotter, än att krypa i sandlådan, så gör hellre det. Man är en avsevärt bättre mamma om man gör saker som man SJÄLV gillar. Nog för att jag vet att du gillar matlagning/bakning och sånt. Men om nu barnen föredrar tv:n, so what the fuck Malin. Låt det då vara så.
Skillnaden mellan en bra förälder, och en mindre bra, är en förälder som BRYR sig. Och man kan bry sig på olika sätt.
Efter den devisen lever i alla fall jag.
Barasattduvet!

clara sa...

Åh så väl jag känner igen mej...
Men man är faktiskt bara en liten människa som gör så gott man kan.

Bellis sa...

Detta eviga dåliga samvete... Tänk om man bara kunde parkera det längst ner i parkeringsgaraget och gömma det under en dammig presenning och låta det stanna där! Livet skulle vara så mycket lättare då.
kram /A

Pia sa...

Du prioriterar så rätt!!! Jag vågar gissa att plommonpajen blev god, och att de ville mysa sen.

Jag tycker vi skippar det där samvetet en stund och bara skiter i allt, varför försöka påverka det vi inte kan påverka, liksom? (Hm, läser en bok om acceptans just nu, tycker du jag låter färgad av den?) ;)