måndag 28 maj 2007

Min älskade son

Min son är en underbar människa. Jag brukar säga att han var den som gjorde mig till mamma, vilket stämmer. Han har alltid varit fysiskt när mig förutom en period när pappa var mera poppis. Det var när lillasyster Agnes var liten och krävde min odelade uppmärksamhet. Fram tills nyligen har han sovit större delen av natten i min säng. Nu när vi är 2 vuxna och 4 barn i samma hus får inget barn sova i vår säng om man inte är sjuk eller har mardrömmar.

Anton är så klok, så rolig och duktig. Han är otroligt empatisk och trots allt duktig på att ta hand om sin lillasyster. När de är borta bland främmande ser han till att hon klarar sig och shjälper henne tillrätta när det behövs. När vi flög till USA hjälpte han henne att gå på toaletten så att jag skulle slippa springa upp och ner. Ibland får hon sitta nära honom äch då händer det att han gosar med hennes hår utan att tänka på det.

Sedan har var mycket liten har han haft en stor kärlek - Elin. De är ihop och har i princip varit det så länge jag kan minnas. Enligt Anton ska de gifta sig och bo i ett hus med två barn. Så sa han i alla fall för tre år sedan när jag intervjuade honom. Nu är han lite större, men kärleken är stark. Det skulle inte förvåna mig om det blev de två till slut. Här har hon somnat på hans axel när klockan var lite för mycket en lördagkväll i Enskede. Man kan inte tro att de bara är 8½ år



Älskar dig Anton! Eller som vi brukar säga - jig ilskir dig Intin

5 kommentarer:

Olivia sa...

Så fint du skriver om din son! Han verkar vara en underbar liten människa och bilden är bara för söt! :)

Anki sa...

Han är väl för go Anton. Det vore ju lite häftigt om det blev de två till slut.

clara sa...

men vilka raringar!!!!!!

*pia* sa...

Så vackra ord! Du beskriver kärleken till ett barn så gudomligt!!!

Peterlina sa...

Men gullepluttarna då!