Är rörd över hur många vänner jag har som bryr sig om. Och vilket fantastiskt forum Internet är. Människor som geografiskt befinner sig lång ifrån varandra känns så nära. Det knyter också ihop människor som kanske inte skulle ägna varandra en blick om de möttes av en slum, på fest eller liknande. Men värmen lyser igenom detta märkliga media och jag känner den ända hit.
Livet går vidare. Ibland tar det tid att landa i alla svårigheter man möter. Barn, kärlek, relationer, arbeten, sjukdomar - alla har vi våra kors att bära. En del har tyngre kors medan andra kan ta sitt i fickan och skutta vidare. Orättvist? Kanske! Men som någon sa häromdagen - det finns inte någon kosmisk rättvisa (eller hur du nu formulerade det hela K).
Vi tar en sak i taget här. Så får vi se vart man landar. Så länge man stårmed fötterna ganska stadigt på jorden så kan man gå både farmåt och bakåt..och åt sidan för den delen. Det är inte så illa det!
Kramar!
Mallan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
*kramar om*
Hoppas vi ses någon dag på Papprika.
Tråkigt att du har det kämpigt nu vännen!! ** KRAM från mig **
Låter som att du har det tufft!
Skickar en kram till dig!
Ta hand om dig och hoppas du snart mår bättre!!!
Kramar
Och så fort jag kommer ur min jävla menskokong, som gör mig mindre trevlig (milt sagt), så kommer jag och räddar dig!
Kloka ord!
Ta hand om dig, jag finns här.
Kram Carina M
cyberpussar till dej.
Längtar till papprika men måste cocoona med familjen först...
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Visa ord, Malin! Kram till dig.
Å, det låter inte alls roligt för dig :-( Hoppas det snart blir bättre! Skickar cyberkramar och hoppas att imorgon blir en trevlig dag med massor av skratt och energipåfyllning för det låter som om du behöver det!
Skicka en kommentar